Fördjupning - Arne Næss och ekosofin

”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan.” – Ur Miljöpartiet de Grönas partiprogram.

Min fördjupningsuppgift kommer att handla om Arne Næss och hans ekologiska filosofi, som han gav namnet ekosofi. Eftersom jag är grön och aktiv i Miljöpartiet de Gröna, så tänkte jag också leta efter paralleller mellan ekosofin och den politik som De Gröna för och den syn på människan och hennes roll i det enorma ekosystem som vårt jordklot utgörs av.

Arne Næss föddes den 27:e januari 1912 i Oslo, Norge. Han var aktiv medlem i de norska grönas motsvarighet till Miljöpartiet. Han var också miljöaktivist, och bergsklättrare, väldigt intresserad av att själv uppleva naturen. Han är mångfaldigt prisbelönt för sitt arbete för miljön, bl.a. har han fått Nature and Environment prize (2002), Svenska Akademiens nordiska pris (1996), och St Olavs orden (2005). Han tog examen vis Oslo universitet 1993, och fortsatte sedan att studera i Paris och Wien. 1970 blev han professor i filosofi. Arne Naess grundade alltså den ekologiska filosofin ekosofin.

Ekosofin grundar sig i tanken om att alla organismer i världen har sin plats och sin roll för vårt ekosystem, och därför också har ett värde. Detta stämmer väl överens med grundtanken i Miljöpartiets grundideologi, där allt liv värdesätts, oavsett dess direkta värde för människan. Eftersom allt liv i vårt ekosystem hänger samman genom en lång räcka av omständigheter så påverkas på något sätt allt liv i vårt ekosystem om en viss art påverkas eller dör ut. En annan av ekosofins tankar är att man inte, som de allra flesta andra livsåskådningar, sätter människan överst i hierarkin av varelser på vår planet. Vi människor måste förstå att vi inte står över naturen, utan är en del av den. Vi är delaktiga i något som är så mycket större än vad vi någonsin kommer att ha förstånd eller förnuft nog att kunna förstå. Detta är nog kanske vad vissa kallar gudomlighet, men jag som inte tror på Gud eller hens existens, kallar det hellre universell delaktighet eller något liknande. Jag själv kommer aldrig att kunna likställa ett människoliv med exempelvis ett fågelliv, eller en blommas ”liv”, men principiellt håller jag med om att vi människor borde i mycket större utsträckning ta hänsyn till alla andra former av liv som finns, om inte annat för att vi i längden förstör våra egna förutsättningar för liv genom att rubba ekosystemets naturliga gång. Det handlar om att hela tiden bära med sig en helhetssyn på världen, dess varelser och liv. Miljöförstörelse är inte bara synd för att vi förstör möjligheterna för kommande generationer att se och uppleva natur och arter som aldrig kommer att komma åter, men ju mer vi skadar ekosystemet ju tuffare kommer våra egna levnadsförhållanden att bli här på jorden. Att vårt liv här på planeten har påverkat jorden och dess innevånare är i princip samtliga forskare idag överens om, och vi har i allt större utsträckning börjat känna av de negativa konsekvenserna av detta. Jag ser kampen mot miljöförstöring också som något vi alla borde jobba för, inte minst på grund av solidaritetsskäl, med de människor som lever under förhållanden som inte är lika gynnsamma som våra egna. Människor dör idag pga. vattenbrist, svält, översvämningar, och en rad andra katastrofer som allt tyder på har förvärrats av det levnadssätt vi i västvärlden har och har haft sedan den industriella revolutionen. Vi förbrukar jordens resurser i en takt långt över planetens förmåga att återskapa det vi tar ifrån den. Vi släpper ut resterna, som ytterligare förvärrar planetens tillstånd, och ger väderförhållanden som bidrar till just de katastrofer jag tidigare nämnde. Det ekosofin, Arne Næss och den gröna rörelsen istället förespråkar är universell medkänsla, och ett levnadssätt som ger alla individer samma uttrymme för att leva ett gott liv. En sak som jag personligen tycker att fler borde ta efter, om inte för djurens skull, så för människorna och planetens, är att vara vegetarian. Köttindustrin är en av de allra största energibovarna idag, till och med större än hela transportsektorn. Hela 18 % av våra utsläpp av växthusgaser kommer från köttindustrin, detta är att jämföra med transportsektorn som står för ca 14%. En vegetarians näringsbehov kan tillfredsställas med bara 0,09 hektars landutrymme, medan en köttätare kräver 1,3 hektar. På grund av den klimatkris vi ser idag, på grund av den utbredda svält som finns i världen där 6 miljoner människor årligen svälter, och på grund av att jag tycker att djurens rätt till liv borde gå före våra så kallade behov av att äta kött är jag vegetarian. Nu vet jag inte om Arne Næss var detsamma, men jag tycker att det överenssstämmer bra med ekosofins lära.


Ekosofin har i sin grund också med tanken om icke-våld, något som också är grundläggande och genomgående i den gröna rörelsen, här finns alltså en parallell mellan dessa. Att vara pacifist innebär att man tycker att även våld som används i självförsvar eller för att skydda en annan utsatt part är fel, och det känner inte jag att jag vill ställa upp på. Jag tycker att, om inget annat alternativ ges, användande av självförsvar eller våld för att försvara någon utsatt kan vara berättigat. FN ska vara pacifister, och alltså aldrig använda sig av våld, men det gör de idag, då de faktiskt går in med försvarande styrkor i vissa fall. Jag tycker att det är bra att FN har ickevåld som princip, men tycker också att självförsvar och försvar av annan part kan vara rätt. Ett exempel där FN inte agerat särskilt mycket alls, och där jag kan tycka att man borde agerat mer är Israel/Palestina-konflikten. Jag ser Palestina som den klart svagaste parten och tycker att Israel använt sig av oproportionerligt övervåld som försvar mot de terrorattacker de utsatts för. Jag stödjer på inget sätt Hamas agerande och beskjutningar av Israeliska områden, men de sanktioner Israel å sin sida använt sig av mot Palestinierna, har inte främst drabbat Hamas utan den i de flesta fall oskyldiga befolkningen. I detta fall tycker jag att FN borde gå in med fredsbevarande styrkor och faktiskt agera mot det våld som palestinierna utsätts för. Detta tycker ju dock folk väldigt olika om.

Men, tillbaka till ekosofin och Næss. Næss var alltså förespråkare av ickevåld och även väldigt intresserad av Mahatma Ghandi.

Ekosofin grundar sig i tanken om att alla organismer i världen har sin plats och sin roll för vårt ekosystem, och därför också har ett värde. Detta stämmer väl överens med grundtanken i Miljöpartiets grundideologi, där allt liv värdesätts, oavsett dess direkta värde för människan. Eftersom allt liv i vårt ekosystem hänger samman genom en lång räcka av omständigheter så påverkas på något sätt allt liv i vårt ekosystem om en viss art påverkas eller dör ut. En annan av ekosofins tankar är att man inte, som de allra flesta andra livsåskådningar, sätter människan överst i hierarkin av varelser på vår planet. Vi människor måste förstå att vi inte står över naturen, utan är en del av den. Vi är delaktiga i något som är så mycket större än vad vi någonsin kommer att ha förstånd eller förnuft nog att kunna förstå. Detta är nog kanske vad vissa kallar gudomlighet, men jag som inte tror på Gud eller hens existens, kallar det hellre universell delaktighet. Jag själv kommer aldrig att kunna likställa ett människoliv med exempelvis ett fågelliv, eller en blommas ”liv”, men principiellt håller jag med om att vi människor borde i mycket större utsträckning ta hänsyn till alla andra former av liv som finns, om inte annat för att vi i längden förstör våra egna förutsättningar för liv genom att rubba ekosystemets naturliga gång. Detta handlar om att hela tiden bära med sig en helhetssyn på världen, dess varelser och liv. Miljöförstörelse är inte bara synd för att vi förstör möjligheterna för kommande generationer att se och uppleva natur och arter som aldrig kommer att komma åter, men ju mer vi skadar ekosystemet ju tuffare kommer våra egna levnadsförhållanden att bli här på jorden. Att vårt liv här på planeten har påverkat jorden och dess innevånare är i princip samtliga forskare idag överens om, och vi har i allt större utsträckning börjat känna av de negativa konsekvenserna av detta. Jag ser kampen mot miljöförstöring också som något vi alla borde jobba för, på grund av solidaritetsskäl, med de människor som lever under förhållanden som inte är lika gynnsamma som våra egna. Människor dör idag pga. vattenbrist, svält, översvämningar, och en rad andra katastrofer som allt tyder på har förvärrats av det levnadssätt vi i västvärlden har och har haft sedan den industriella revolutionen. Vi förbrukar jordens resurser i en takt långt över planetens förmåga att återskapa det vi tar ifrån den. Vi släpper ut resterna, som ytterligare förvärrar planetens tillstånd, och ger väderförhållanden som bidrar till just de katastrofer jag tidigare nämnde. Det jag skrivit om nu handlar om universell medkänsla som är ett centralt begrepp inom ekosofin, och som också genomsyrar den gröna rörelsens ideologi.

Arne Næss dog 9 den 12 januari 2009, då hela 97 år gammal.

Provresultat

MVG

EARTH HOUR!

Har precis släckt ner alla lampor i huset  för Earth Hour, en gemensam och internationell  nedsläckt timme för att visa att man bryr sig om klimatet och att något måste göras, NU, om inte vår miljö ska vara saboterad för all framtid! En enda timme för framtiden. För miljön, för människorna, för djuren och för kommande generationer. För framtiden, helt enkelt. Jag hoppas att effekten världen kring har och kommer att bli stora, jag såg en film från Sydney och jag såg en från Tokyo, det var väldigt häftigt att se hur alla ljus släcktes ner samtidigt.

Denna globala aktion är förvisso inte till för att spara el, då denna effekt inte skulle bli särskilt stor överhuvudtaget, men jag tänkte ändå stänga ner datorn nu och gå och sätta mig i soffan  framför en öppen brasa. Det kan vara bra i alla fall för mig att inte vara vid en dator ett tag. Slutar med det fina talspråket:

Du är inte endast en droppe eller en människa, du är mer än så. Du är  en del av en ocean och av en mänsklighet.

Filosofi A, intro

Lektion 1, intro:

 

1. Reflektion och värdering: Anser du att kunskap och förmåga är ett och samma ting? Eller vill du skilja dessa åt?]

 

Min reflektion: Ja, jag vill skilja dessa två saker åt. Jag tror inte likt Bacon att man bara kan äga det ena av dem om man också äger det andra. Jag är övertygad om att du exempelvis kan känna smärta innan du har ens lärt dig ord för att definiera vad det är, och lika säker är jag att du kan känna kärlek utan att veta någon "teori" bakom. Om nu känslor räknas in i Bacons teori. För att ta ett annat exempel tror/tycker jag att du kan veta att du på månen har mindre gravitation, utan att för den skull varit där och själv testat. Jag tror att man kan vara jättebra på att sjunga utan att ha någon som helst koll på noter.

 

Däremot är jag övertygad om att kunskap och förmåga (teori och observation/upplevelse) kompletterar varandra utmärkt och stärker kunskapen om något. Att äga endast förmåga till något (som t.ex. att ha upplevt något) tycker jag ändå ger en starkare kunskap än att "bara" ha teorin. På så sätt värderar jag erfarenhet (eller förmåga som Bacon skulle ha sagt) högre än teorin bakom. Jag håller med om att den starkaste kunskapen har biet, men jag tycker ändå att myrans kunskap är starkare än spindelns.

 

 

[2. Reflektion och värdering: Anser du att vetenskaparen måste vara som myran? Eller som biet?]

 

Min reflektion: Som jag skrev i förra frågan tycker jag att varianten biet utövar är den väg som ger den starkaste kunskapen om något. Dock tycker jag att människan skulle valt att stannat vid att vara spindel när det gäller exempelvis atombomber och andra hemskheter. Jag tycker helt klart att etik och människovärde bör prioriteras högre än att ha "förmågan", eller erfarenheten att bomba sönder hela städer med miljontals dödsoffer som följd. Så långt tycker jag inte människans girighet (eller som många vetenskapsmän/filosofer skulle sagt - nyfikenhet) ska få sträcka sig.

 

 

[3. Reflektion och värdering: Ge några exempel på induktion som du använder dagligen?]

 

Min reflektion: Det är så mycket man som människa gör som kan kvala in under kategorin induktion. Alla fördomar är en typ av induktion. Varje gång du träffar människor observerar du och drar en slutsats, hur mår hen idag, jag tror att hen mår si eller så. Sedan när man börjar prata med personen ifråga testar man sin tes, okej, personen mådde, kanske som jag trodde, eller kanske inte. När man får kunskapen om vad som serveras i matsalen skapar du genast en "teori" om hur det kommer att smaka, och när du sedan äter maten får du "förmågan", antingen stämmer din gissning, eller så visar den sig vara felaktig. Vad gäller skolmaten stämmer gissningarna ofta, eftersom man tidigare fått erfarenhet av de allra flesta av rätterna och på så sätt kan du genom erfarenhet oftast skapa en med sanningen överensstämmande teori. Jag vet att min buss "ska" gå från busshållplatsen klockan två, och jag har erfarenhet av att den (allt som oftast gör det också, och därför förutsätter jag att den också gör det idag, och därför står jag där då för att kliva på.

 

 

[4. Reflektion och värdering: Anser du att det är så här vi vet hur galaxerna rör sig? Eller passar det här sättet att gillra fällor bättre på t ex medicin eller kemi?]

 

Min reflektion: Ja, jag tycker att grunden till all modern forskning är just induktion. Forskning eller de teorier som inte har tillräckligt "stark" induktion bakom sig blir inte betraktad som seriös, och det tycker jag är bra. Samtidigt har jag allt mer börjat ifrågasätta om någonting egentligen, ur ett filosofiskt perspektiv, någonsin kan bevisats. Vi kan göra ett experiment miljoner gånger, men vi kan egentligen aldrig med 100% säkerhet säga att teorin är den faktiska sanningen. Kanske att när du gör experimentet gången efter det får ett annat utfall. Du kan aldrig testa något "alla gånger det går att testa". Men eftersom de bevis vi har idag är det säkraste vi har att gå på, och bevisen med allra största sannolikhet kommer att visa sig stämma så tycker jag ändå att vi bör lite på dem i forskning och filosofi. Längre bakåt i historien, när tekniken inte var lika utvecklad, kunde man inte med samma säkerhet använda sig av induktion på ett lika "stort" plan. Visst, du kunde genom observation konstatera att en sten alltid faller neråt, men du kunde inte ta flygfoton som visade att jorden var rund. På samma sätt som vi idag kan skratta åt de teworier man förut hade finns det med stor sannolikhet saker som vi idag tar för självklart, men som i framtiden kommer att ge jordens människor ett gott skratt år vår dumhet. Hm... Människor är så ofta så äckligt säkra på sig själva och sin överlägsenhet...

 

 

Lektion 2, intro forts.:

 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att det var induktion som fick Newton att upptäcka gravitationen? Använde Albert Einstein induktion när han räknade ut relativiteten i universum? ]

 

Min reflektion: Nej, jag tycker inte att man kan säga att Newton faktiskt använde sig av direkt induktion när han genom att iakta och välja ett urval av observationer och med hjälp av matematik "tänkte ut" sin gravitationssteori. Han gjorde inga experiment, utan iaktog endast.

 

Även innan Newtons teori måste ju människor haft någon form av teori om varför saker och ting alltid faller neråt när man släpper dem. Jag är övertygad om att de alltid gjort det, även innan Newtons teori. Jag tycker därför inte att man kan säga att Newton "skapat" gravitationen, endast sammanfattat en teori om varför gravitationen fungerar som den gör. Likadant var det med Einstein, som helt enkelt "vävde" fram sin teori. Men jag tror inte att han kunnat gjort det om han varit helt opåverkad av omvärlden innan. På samma sätt tror jag att det faktiskt existerar en sanning om allting, även om jag inte tror att människan någonsin kommer kunna få reda på all den kunskapen med sitt lilla förstånd. Universum, allt som existerar, är för stort för människan att förstå, oavsett hur länge vi forskar och filosoferar tror jag. Oavsett om vi bväljer att vara spindlar eller myror eller bin. Angående Newton - Jag tar det som sannolikt att hans teori är överensstämmande med verkligheten, och därför räknar jag med att mina äppelträd inte kommer att ha en mängd äpplen hängande omkring sig i luften en vacker dag. Men säker kan man aldrig vara och en dag så poff! så står jag där alldseles förstummad med äpplen dinglande omkring mig i luften. Alla trodde ju att jorden var platt också, tills motsatsen var bevisad. Vad nu ett bevis är för nåt, jag känner mig mer och mer osäker på om någonting egentligen kan vara ett vattentätt bevis. För övrigt kanske det iinte ens existerar någon verklighet överhuvudtaget, allt som händer kanske bara existerar i våra sinnen?

 

 

[6. Reflektion och värdering: Vad anser du Newton sysslade med om det inte var induktion?]

 

Min reflektion: När Newton kom fram till sin teori om gravitationen tycker jag att man bara kan säga att han sysslade med observationer, och eget filosoferande utifrån det hans läst/hört från andra samtida eller tidigare filosofer. På samma sätt tror jag inte att du någonsin kan formulera en helt egen teori om någonting, allting du är gör och tänker från och med det att du föds är väl inspirerat/påverkat från någonting utifrån. Utom möjligtvis det allra första skriket när du föds. Och då kan man ju ställa sig den svåra filosofiska frågan om när en människa egentligen börjar känna och uppfatta saker. Och vad är ett människoliv egentligen värt? Men det är ju en annan fråga...

 

Jag tror faktiskt inte att en människa kan tänka en tanke som inte på något sätt är inspirerad/påverkad av saker du upplevt/varit med om. Kanske är allt jag tänker tänkt av någon annan, förut? Varje bok, varje låt och varje tanke tror jag på något sätt hämtat inspiration från omvärlden. Ska vi kanske börja betala dem som på något sätt inspirerat musiker, istället för musikerna själva? ;)

 

 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att det är så det går till att lära sig? Att man tvingar naturen svara på frågor?]

 

Min reflektion: Nej, jag kan inte säga att jag tycker att den forskning vetenskapsmän och filosofer sysslat med kan jämföras med att "tvinga" naturen till några svar. Man observerar naturen och väljer sedan ut exempel på det område man undersöker. Idag däremot tycker jag att liknelsen stämmer bättre in. Jag tycker att när man utför ett experiment kan det möjligtvis liknas vid att "tvinga" naturen visa sitt rätta jag, men inte om man enbart genom vardagsinduktion som Newton sysslade med när han kom på gravitationsteorin är samma sak, då man bara observerar och väljer det urval av de observationer av naturen man gör, på det område man skapar sin teori om.

 

 

8. Reflektion och värdering: Hur, anser du, har Einstein kommit fram till denna nya bild av universum?]

 

Min reflektion: Han kom fram till sin nya bild genom att fundera, filosofera och läda om andras teorier om universum. Men som jag tidigare skrev, tror jag inte att han kunde skapat teorin utan att ha hämtat någon som helst form av inspiration från naturen själv, även om han inte gjorde observationer genom direkta experiment.

 

 

 

Lektion 3 (deltog dock inte på genomgången, låg hemma och sov..) -4, intro forts.:

 

 

 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att vetenskaparna tänker så: att de försöker hitta fel på sina teorier]

 

Min reflektion: Jag antar att det är just så alla vetenskapsmän/filosofer arbetar, eller i alla fall att det borde vara så. Idag är ju en teori om något inte godtagen förrän den verkligen är bevisad (återigen: vad nu det säger)...

 

 

[10. Reflektion och värdering: Anser du att vetenskapen är teoretisk eller praktisk till sitt väsen?]

 

Min reflektion: Jag skulle säga att vetenskapen är teoretisk, och grundar sig i vårt förnuft. Men jag tror inte att människan har ett medfött förnuft, utan att det mänskliga förnuftet baseras på erfarenheter. Det som en helt nyfödd bebis gör, när den exempelvis gråter för att få mat, tror jag inte handlar om förnuft, utan endast instinkter. Därrför tycker jag egentligen inte att Popper och induktivisterna/empiristerna idéer om teori och praktik är motsägelsefulla. Ja, vetenskap kommer från förnuftet, men förnuftet i sig baserar sig på erfarenhet och observation.

 

 

[11. Reflektion och värdering: Håller du med om att Einstein och Heisenberg gjorde sin vetenskap i sina egna huvuden?]

 

Min reflektion: Eistein grundade inte sin teori på experiment, men jag tycker inte att man kan säga att han gjorde sina teorier helt i sitt eget huvud, eftersom han ändå var 36 år gammal när han "gjorde" relativitetsteorin. Man kan inte ha levt i 36 år utan att ha observerat, tagit intryck och inspirerats av världen. Visst, han använde sig av förnuftet, men som jag skrev i förra reflektionen - jag tycker att förnuft baseras på erfarenhet. Jag känner visserligen inte till speciellt mycket om Heisenberg, men jag antar att också hans teori om kvantmekaniken grundades på erfarenhet, om än inte på experiment, även om han kom på själva teorin när han låg i ett totalt nersläckt rum. Jag tror helt enkelt inte på tanken att man kan ha en tes utan att alls ha observerat det man har en teori om, dvs. - jag tror inte på medfött mänskligt förnuft. Visst, möjligheten att utveckla ett förnuft finns nog hos alla, men själva förnuftet tror jag uppkommer först när en människa kommit i kontakt med världen.

 

 

[12. Reflektion och värdering: Anser du att intuitionen spelar en viktigt roll? Eller är detta ett flummigt sätt att tala om vetenskap?]

 

Min reflektion: Läs tidigare svar. Intuition tror jag grundar sig i människans förnuft, och vårt förnuft är det enda vi har att gå efter.

 

 

[13. Reflektion och värdering: Anser du att vetenskap inte har något att göra med sökandet efter sanningen eller sannolikheten?]

 

Min reflektion: Jo, jag tycker att både filosofi och vetenskap handlar om sökandet efter sanningen om universum och människan. Men jag tror inte att vi människor någonsin kommer att finna hela sanningen, eller att vi har förstånd nog att förstå den. Vi är nog "dömda" till att alltid att söka efter den.

 

 

[14. Reflektion och värdering: Tycker du denna bild stämmer med din bild av vetenskapen?]

 

Min reflektion: Ja, det känns rimligt att vetenskap bör grunda sig på de teorier som känns stadiga och trovärdiga. Vetenskapsmän och -kvinnor måste

dock alltid vara beredda på att bli omkullkastade om tidigare bevisade teorier överbevisas. Då kan hela den grund deras egna teorier byggt på rasa.

 

[15. Reflektion och värdering: Håller du med i denna kritik av Popper?]

 

Min reflektion: Nej, jag tycker att Poppers tanke om att ifrågasättande av teorier känns rimlig, och något som vetenskapsmän och filosofer borde göra när de testar sina teser/teorier. Att försöka hitta fel på sina egna teorier borde ge större trovärdighet åt filosofen och teorin. På det stora hela är det ju faktiskt så vetenskapen är uppbygd, ifrågasättande av gamla teorier. Så varför är det då inte också rimligt att försöka "sticka hål på" sina egna teorier?

 

 

[16. Reflektion och värdering: Anser du att Kuhn har rätt om vetenskapens framsteg som ett slags revolutioner?]

 

Min reflektion: Jag tycker att sättet att se på vetenskapen och de nya teorier som framkommer inom den som revolutioner är tilltalande och låter rimligt. När en ny teori kommerkan den omkullkasta äldre teorier och den nyare teorin blir då som en slags revolution för vetenskapen.

 

 

[17. Reflektion och värdering: Tror du att de flesta forskare mestadels städar efter nya paradigm?]

 

Min reflektion: Ja, jag tycker att det låter troligt att forskare strävar efter lugnare tider där deras framlagda teorier är accepterade och anses trovärdiga. Då den grund varpå vetenskapen vilar känns stadig.

 

 

[18. Reflektion och värdering: Anser du det rimligt att det är kriser som leder till nya paradigm?]

 

Min reflektion: Ja, det känns rimligt, eftersom jag tror att kriser leder till utveckling och att utveckling inom forskning leder till "lugnare perioder".

 

 

[19. Reflektion och värdering: Kan du tänka dig vetenskap som imitation?]

 

Min reflektion: Nej, jag skulle inte beskriva det som imitation, mer kanske då möjligtvis som en beskrivning, eller summering av naturen. Självklart kan vi aldrig vara säkra på att vi "skrivit" rätt när vi gjort våra teorier, och då kan man kanske tala om imitation, men det är inte det självklara ordet för mig. 

 

 

[20. Reflektion och värdering: Tycker du induktivismen eller Kuhns rationalism passar bäst på relativitetsteorin?]

 

Min reflektion: Jag tycker nog att induktivismen stämmer rätt bra ihop med relativitetsteorin, eftersom jag är övertygad om att det är genom induktion all filosofi och vetenskap kommer, oavsett om vetenskapsmannen/kvinnan eller filosofen sitter i ett nedsläckt rum och tänker. Man kan inte, tror jag, dra några som helst slutsatser om världen utan att först observerat den.

[21. Reflektion och värdering: Anser du att det är en mer spännande syn på vetenskap som Kuhn har?]

 

Min reflektion: Spännande, jag vet inte.. Jag tycker inte att det låter särskilt rimligt att nya teorier inte grundar sig i tidigare teorier, såvida de inte omkullkastar och motbevisar den gamla teorin. 

 

 

[22. Reflektion och värdering: Anser du att vetenskapen är ett enda stort fält av kunskap? Eller tror du att det finns flera helt olika vetenskaper som inte har samma grunder?]

 

Min reflektion: Jag tror på "tidlös kunskap", och jag tror att den vetenskap som finns idag är byggd på samma grund som en stor del av den tidigare vetenskapen. Det händer ju dock att det kommer fram nya teorier och bevis som omkullkastar tidigare, och då blir det väl som en nystart för all den vetenskap som grundat sig i den tidigare teorin. Men ibland kan ju flera "teorier" existera bredvid varandra också. Ett exempel på "teorier" som står emot varandra är  Big Bang och den kristna skapelseberättelsen. Dessa tycker jag inte stämmer överens särskilt bra, även om det finns de som menar att de gör det (om man "pusslar" lite).

 

Dessa två tycker jag man kan säga har olika grunder, en grund som förutsätter att allt liv och allt som existerar i universum, har en bakomliggande mening, och en som anser att vi, jorden och universum är en slump av en räcka av händelser. Jag själv är inte troende och tror därför inte på någon i förväg "uttänkt" mening med våra liv.

 

[23. Reflektion och värdering: Tror du att vetenskapen förändras med tiden?]

 

Min reflektion: Ja, jag är övertygad om att vetenskap förändras och utvecklas över tid, i och med att vi människor hela tiden utvecklar ny teknik, att nya teorier omkullkastar tidigare, och så vidare.

 

 

[24. Reflektion och värdering: Anser du att det är rimligt att inte längre tala om en vetenskap utan om många olika slags vetenskapliga aktiviteter?] 

 

Min reflektion: Jag tror (som jag nog skrivit tidigare) på en naturvetenskaplig sanning, och därför tror jag inte att det kan existera flera parallella sanningar. Däremot tycker jag att vi människor kanske inte alltid borde vara lika självsäkra vad det gäller att hitta den sanningen. Historien borde kanske lära oss att det som vi tar för sant idag kanske inte är morgondagens sanning.

Kursavsked

Reflektioner

Text 1: Sken och verklighet 
[1. Anser du att det i ditt liv finns en alldeles säker kunskap om någonting?]

Min reflektion: Nej, jag anser att vi inte kan vara helt säkra på någonting. Däremot kan vi ha teorier som vi finner ytterst tillförlitliga, det tror jag att man behöver ha om man sysslar med filosofi, vetenskap, eller bara vill kunna leva utan att ständigt bli totalt konfunderad över vad vi ser omkring oss.


[3. Håller du med Bertrand Russell om dessa "självklarhter" ? Eller "tycker vi oss bara veta" dessa saker?]

Min reflektion: Jag tycker att vi människor borde vara mindre säkra på att vi sitter inne med den "eviga sanningen", men att vi å andra sidan måste tro på att den vetenskap/filosofi vi faktiskt kommer fram till stämmer. Det kan ju låta motsägande, men att tro och veta ser jag som två rätt olika saker. Vi kan tro på en gud, men vi kan aldrig veta om någon gud verkligen existerar. Vem vet, allt vi upplever kanske bara är en illusion? Därför skulle jag nu, kunna göra precis som jag önskar och vända mig i sängen och somna om igen, men eftersom jag faktiskt tror på att jag verkligen existerar, och att mina handlingar påverkar mitt och andras liv väljer jag att agera på ett visst sätt. Jag vänder mig inte om och somnar om utan fortsätter att plugga, trots att jag egentligen skulle finna det första alternativet bekvämare... På samma sätt skadar jag ingen annan människa, eftersom jag tror att deras lidande är äkta och verkligen existerar.

[4. Anser du att Russell har rätt att ingen ser detsamma?]

Min reflektion: Denna fråga har jag funderat en del på. Kommer vi någonsin kunna veta om världen runtomkring oss ser likadan ut för alla? Svaret är nej. Vi kan med hjälp av våra ord och våra sinnen definiera vad som helst i vår omgivning, men eftersom vi inte egentligen med säkerhet kan fastställa vad någon annan sinnen visar, kan vi inte heller beta om det är samma som våra egna sinnen visar oss. ”Bilen är blå.”, ”Ja, den är blå.” Kan vi säga, utan att egentligen veta om vi ser samma sak. Det som betyder blått för dig betyder kanske något helt annat för mig. Eller: ”Jag tycker att musiken är vacker”. Jag skulle nog säga att det ”renaste” och ”tydligaste” sättet att förmedla sig med sin omvärld är genom skratt, gråt, och kroppsspråk. Det har vi med oss när vi föds, och är inte inlärt. Det är universellt, och alla på hela jorden förstår vad det betyder om någon gråter.

[6. Anser du att du nöjer dig med hur tingen framträder? Eller vill du också veta vad de är?]

Min reflektion: Egentligen kan jag tycka att det är hur våra sinnen uppfattar saker och ting som är det som egentligen är mest intressant. Hur vi uppfattar saker omkring oss är ju det enda vi har att förhålla oss till. Spelar det någon roll om bollen egentligen är röd, fastän alla uppfattar den som blå? Det är väl den moraliska aspekten som jag i så fall tycker är intressant, hur olika människor kan uppfatta olika handlingar som antingen helt sanna och moraliskt riktiga, eller tvärtom käpprätt åt skogen. Att diskutera någontings utseende tycker jag känns ganska ointressant och oviktigt, medan jag finner diskussioner om åsikter och tro mycket viktiga och utvecklande för individer och för hela samhället i stort.

[8. Anser du att du endast menar hur tingen framträder för dig när du säger att de har en viss färg?]

Min reflektion: När jag talar om för någon annan hur någonting ser ut kan jag ju aldrig helt vara säker på att samma föremål uppfattas likadant för den jag talar med som för mig. Eftersom jag är av den uppfattningen att vi människor egentligen inte kan vara helt säkra på någonting, ens om vi existerar, så skulle jag svara ja på den frågan. Ja, jag talar om hur jag uppfattar saker, men jag tar det för troligt att de uppfattas likadant även av andra. Såvida det inte gäller moraliska frågor eller frågor gällande tro, då tycker jag inte att man ska ta något för givet.


[9. Anser du att det vi ser i ett mikroskop är mer vad föremålet egentligen är?]

Min reflektion: Jag skulle säga att det vi ser i ett mikroskop egentligen är samma sak som vi ser med blotta ögat, med skillnaden att vi ser det tydligare i mikroskopet. Jag känner mig lite frestad att säga att det är som två olika verkligheter, men eftersom jag tilltalas av tanken på att naturen faktiskt bara består av en enda sann verklighet (oavsett vad vi människor kan uppfatta eller förstå) så känns det lite ologiskt.


[10. Håller du med Russell om att ingen av oss ser tingens egentliga form?]

Min reflektion: Ja, jag är benägen att hålla med Russell om att vi faktiskt inte kan veta om det vi ser och uppfattar verkligen är tingens sanna verklighet. Det vi ser, hör och känner kanske i själva verket är på ett helt annat sätt, egentligen.


[11. Anser du att Berkeley har rätt: att vi aldrig direkt och omedelbart kan bli medvetna om vad som egentligen finns? Att Gud och det gudomliga medvetandet därför är nödvändigt -- om vi ska kunna säga att världen och tingen är verkliga på riktigt, inte bara sken?]

Min reflektion: Jag håller absolut med Berkeley i hans sätt att se på att vi aldrig kommer att veta vad, om något, av det vi uppfattar som är sant. Däremot tror jag inte att någonting behöver uppfattas för att verkligen finnas. Vare sig av någon människa eller av något annat. Jag är inte troende, jag tror på människan.


[12. Anser du att detta kollektiva medvetande är troligare än Guds?]

Min reflektion: Eftersom jag överhuvudtaget inte tror på någon Gud, så måste jag säga ja. Det kollektiva medvetandet är dessutom fler än bara ett medvetande, och därför mer demokratiskt. Gud får nog allt rätta in sig i det demokratiska ledet. Om han nu skulle finnas.


[14. Anser du att vårt medvetande -- eller medvetandet i sig -- är verkligare än världen och dess föremål?]

Min reflektion: Jag tror inte att det vi uppfattar är verkligare eller sannare än den ”riktiga” världen, för som jag skrivit tidigare, jag tror att det faktiskt existerar en sann verklighet. Däremot tycker jag att det vi uppfattar bör vara viktigare eftersom det är det vi har att förhålla oss till.


[15. Kan du tänka dig, som Leibniz, att "materien" inte är livlös utan består av medvetanden?]

Min reflektion: Nej, jag tror, som sagt (ganska många gånger) att det existerar en riktig och verklig materiell värld, även om jag inte tycker catt den är viktigare än det vi uppfattar. På samma sätt som jag är övertygad om att jag finns även när ingen annan än jag är medveten om det, så tror jag att också materia kan finnas utan att varken djur eller människa uppfattar det. Och eftersom jag inte tror på någon gud så blir min slutsats – nej, materian kräver inget medvetande.


[16. Håller du med Berkeley eller Leibniz? Varför?]

Min reflektion: Denna fråga besvaras ganska tydligt i föregående reflektion, se ovan.


[17. Anser du att tingen existerar oberoende av observatören?]

Min reflektion: Ja. Se tidigare reflektioner.


[18. Anser du att du upptäckt detta?]

Min reflektion: Ja, det tycker jag mig ha gjort.


[19. Anser du att "verkligheten" endast är ett "sken"?]

Min reflektion: Nej, jag anser att verkligheten existerar, men jag tror inte att någon nånsin kommer kunna överblicka hela verkligheten, eller uppfatta den i sin ”sanna natur”.

_______________________________________________________________

Text 2: Vad är värde?

 

[1. Reflektion och värdering: Anser du att värden finns? Är dessa värden det viktigaste i ditt liv?]

Min reflektion: Ja, jag skulle säga att värden existerar, ja. Däremot tror jag att värden utgörs av väldigt olika saker för olika individer/varelser. Den ena människan värdesätter kanske att vara frisk, en annan att ha ett jobb, en tredje att få resa utomlands varje år, och den fjärde tycker att det viktigaste värdet är att ha någon att tycka om och bli omtyckt av. Jag tror att beroende på erfarenheter värdesätter vi olika saker. För någon som alltid frusit blir värme något av stort värde, för den som alltid är hungrig är mat det viktigaste i livet. En ensam människa värdesätter en kram högre än något annat. Den amerikanske psykologen Maslow (1908-1970) skapade en sk. behovsstege som visar hans teori om vad vi människor behöver för att må bra och bli lyckliga. Stegen bygger på varandra och för att komma högre upp i trappan måste du först ha de lägsta och mest basala behoven tillgodosedda. Nederst i stegen står, föga förvånande, de fysiska behoven, alltså mat och värme. Alla behöver vi detta för att överhuvudtaget överleva. Sedan kommer trygghet, ett socialt sammanhang att leva i och så vidare.

 

Idag tycker jag att många människor i vårt västerländska samhälle värdesätter ”fel” saker. Många tycker att det är viktigare att ha en stor och snygg bil än att få vara tillsammans med människor man tycker om. Vi går alltmer mot ett samhälle där det som värdesätts är av materiell form, snarare än ”andlig”. Och ja, det jag värdesätter i mitt liv är det viktigaste i mitt liv, det är ju därför jag värdesätter dem.

 

[2. Reflektion och värdering: Anser du att personer som finner livet värdelöst är skadade på något sätt?]

Min reflektion: Hm.. Jag tror inte att jag skulle använda ordet skadade, men det skulle man kanske kunna säga. Själsligt skadade. Djupt olyckliga. Det behöver inte betyda att man aldrig kommer att hitta saker att värdesätta i livet igen. ”Skadan” kan läka igen.

 

[3. Reflektion och värdering: Anser du att värden kan vara som ideal? De kanske inte går att förverkliga men är ändå värden?]

Min reflektion: Jag skulle säga att ett värde inte behöver gå att förverkliga för att vara ett värde. Jag tror att människor kan se värde även i saker de själva aldrig kommer att få uppleva. En sjuk människa kan se värdet i att vara frisk, och en dröm eller vision om att exempelvis få resa till New York kan ha ett värde även för en människa som vet att den aldrig kommer att få uppleva detta. Fast då är det kanske i och för sig drömmen som har ett egenvärde och inte själva resan/friskheten.

 

[4. Reflektion och värdering: Anser du att livets summun bonum, det högsta värdet är kärlekens princip?]

Min reflektion: Det känns ju lite klyschigt, men ja, jag skulle nog hålla med om att kärlek är ett värde som inte kan ersättas av något annat. Det kan vara både att ge kärlek och att få kärlek. Det kan vara kärlek mellan vänner, i en familj, eller kärlek i en relation. ”All kärlek är bra kärlek” (MP-sloganJ)

 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att Gamla Testamentets beskrivning av den värdefulla människan stämmer rent faktiskt? Som mål och måttstock? Eller har biologin och Spencer rätt att naturen inte har några värden i sig?]

Min reflektion: Jag är personligen mycket förtjust i tanken på att alla varelser har ett medfött egenvärde, och har svårt att tänka på något annat sätt. Det må vara ett kristet tankesätt, men för mig som inte är troende är det enbart ett humant sätt att se på människan och andra varelser. Men utöver att jag anser att alla varelser har ett egenvärde vill jag också att vi alltid ska ha i åtanke att vi är en del i något så mycket större, att vi är en del av hela universums historia, en del av den här planetens berättelse. Jag tror att vi lever här på jorden för vår egen skull, men att vi samtidigt är en del i en mycket större berättelse. Jag tror inte att vi finns till för att tjäna något högre syfte.

 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att Gamla Testamentets beskrivning av den värdefulla människan stämmer rent faktiskt? Som mål och måttstock? Eller har biologin och Spencer rätt att naturen inte har några värden i sig?]

Min reflektion: Jag är ”skadad” eller vad man ska säga, kanske påverkad av att ha växt upp i ett i och för sig sekuläriserat, men ändå kristet samhälle med kristna värderingar, och tycker därför att allt som finns i världen har ett medfött värde. Jag ser också värdet i icke levande ting, såsom naturen runt omkring oss, havet, och träden, skogen och marken. Jag tycker dock inte att ett träd eller en blommas värde går att jämföra med en människas. Även om jag av principiella skäl är vegetarian kommer jag nog aldrig heller komma till den punkt då jag tycker att ett djurs existensberättigande blir lika stort som en människa. Vi må vara smartare och ha mer utvecklade hjärnor än djuren har, men detta medför också ett ansvar, tycker jag. Att produktionen av kött dessutom står för nästan 20 % av människans utsläpp av växthusgaser är ännu en stark anledning för mig att vara vegetarian. Av solidaritet med människor i länder som pga. vårt slösande av ändliga resurser kommer att drabbas av extrema väderförhållanden och tvingas på flykt, och med de kommande generationer som antagligen aldrig kommer att få uppleva världen som vi gjort. [6. Reflektion och värdering: Anser du att Rebas har rätt i att mänskliga rättigheter är ouppnåeliga ideal?]

 

Min reflektion: Nej, jag är visiönär i hjärta och själ, och jag kommer alltid tro på att samhället endast kan förändras på riktigt om det finns människor som vågar tro på förändringen. Jag tror att de mänskliga rättigheterna är absolut nödvändiga och genomförbara. Inom vilken tidsram står inte med i deklarationen, och behöver heller inte göra, men de allra ”viktigaste” rättigheterna bör så klart prioriteras högst. I Maslows behovstrappa står de fysiska och sociala behoven längst ner, det är det allra mest basala att uppfylla. Det är idag väldigt lång väg innan alla människor på jorden har fått dessa grundbehov tillfredsställda. Där ska vi börja arbetet. Högre upp i ”trappan” finns dock också behov som ”självförverkligande” med. Dit tror jag att vi kan nå om alla deklarationens mål uppnås och förverkligas.

 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att Rebas har rätt i det kan ses som ett mirakel att projektet har genomförts till del?]

 

Min reflektion: Ja, i den mån mirakel existerar så skulle jag nog säga att kampen för de mänskliga rättigheterna, och resultatet av den, är ett mirakel.

 

[8. Reflektion och värdering: Anser du att du själv varken kan eller bör vara neutral i värdefrågor trots att det inte vetenskapligt kan bevisas att värden i sig finns utan snarare bygger på tro?]

 

Min reflektion: Jag är övertygad om att ingen människa någonsin kommer att kunna vara helt neutral i värdefrågor, och jag tror inte att det är något eftersträvansvärt heller.

 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att falska värden finns? Eller att det finns fega val?]

 

Min reflektion: Nej, jag tycker inte att det finns falska värden. Men jag tycker att man kan dela upp värden i visioner och i tid närmare nåbara mål. Däremot tycker jag inte att det på något sätt är fegt att värdesätta mål som är mer långsiktiga eller mer svåruppnåbara. Snarare tycker att det är modigt att våga drömma om saker som kan tyckas omöjliga, men som tycks vara något att kämpa för och drömma om. Jag är själv visionär av stora mått. Det tror jag man måste vara för att kunna åstadkomma verkliga förändringar. Mitt motto är ”Hellre naiv visionär än verklighetslåst realist.”.

 

[10. Reflektion och värdering: Anser du att värden kan vara just tydliga regler? Till exempel en policy för en skola?]

 

Min reflektion: Ja, att använda exempelvis de mänskliga rättigheterna som grundpelare i policys var en god idé... Tack för den! ;) Jag tycker att de moraliska värderingar alla människor har, bör vara en ledare för hur man väljer att agera, så länge ens värderingar inte på något sätt kränker någon annans rättigheter. Men det är ju min värdering. Jag har funderat mycket på hur jag själv ska bemöta människor som har totalt annorlunda värdegrund än jag själv har. Exempelvis en rasist, eller en homofob. Det jag till en början tänkt har varit att jag aldrig skulle kunna vara kompis med någon som tyckte så totalt annorlunda än jag själv. Jag har dock omvärderat denna inställning, eftersom jag idag har väldigt trevliga klasskompisar som är homofober, och tycker att homosexualitet är något syndigt. Nu har jag inställningen att så länge deras åsikter inte leder till handling måste jag acceptera dem. Jag respekterar mina klasskompisar som individer, men jag kommer aldrig att respektera en homofobisk åsikt. Acceptera, men aldrig respektera. En homofobisk handling däremot, kommer jag aldrig att acceptera. Just denna fråga tycker jag är väldigt svår. Hur mycket av exempelvis en religion bör ett samhälle respektera? Slöja? Jag tycker personligen att slöja är en sida av kvinnoförtryck, men det finns ju massa kvinnor som säger sig välja det själv, och att slöjan är en frihet för dem. Jag vet inte vad jag ska tycka i frågan. Jag tror att det helt enkelt bara blivit en så naturlig del för dem att de därför ser det på det sättet. Men jag tänker inte döma (eller, det har jag väl kanske redan gjort?), för jag vet ju att vi själva har många i grunden kvinnoförtryckande kulturella saker även i den västerländska kulturen. Det är bara det att man inte ser det som är för nära en själv. Man kommer aldrig att ha en helt objektiv syn på värden eller kultur, det enda man kan göra är att lyssna på sin egen (inre), och andras röster.

 

[11. Reflektion och värdering: Anser du att du själv väljer dina handlingar och moraliska val med din intelligens? Eller är det känslorna som styr?]

 

Min reflektion: Jag tror att alla mänskliga val styrs, och bör styras av en kombination av rationellt tänkande och känslomässigt tänkande, även om jag tror att det är olika för olika personer vilken av de olika ”tankesättet” vi använder oss mest av. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi använder båda och att man inte glömmer bort att tänka med ”hjärtat” också. I vårt samhälle känns det som om det rationella och intelligenta tankesättet är det som värderas högst, men jag tror att vissa saker måste vi låta känslorna vara styrande också. Jag själv vet att vissa frågor kan vara extremt svåra att argumentera för, att lägga fram några egentliga fakta för, eller emot, men att man ändå kan ha en väldigt stark uppfattning om vad som är rätt eller fel. Jag tror att jag själv är en människa som styrs mycket av känslor. Inget bör dock gå till ”övervikt”, jag tror att bägge sätten är viktiga att använda. Inom politik är det i princip bara det rationella tankesättet som är värt något, för man kan ju inte ”mäta” någon sanningshalt i någons känslor. En känsla är ju alltid sann. Att veta vad man känner är dock inte alltid lätt, har jag upptäckt i den här kursen...

 

[12. Reflektion och värdering: Anser du att den praktiska sidan är viktigast i ditt moraliska liv?]

 

Min reflektion: Se svar ovan. Jag tror att båda sidor är lika viktiga, men att den känslomässiga sidan borde uppvärderas i vårt samhälle.

 

[13. Reflektion och värdering: Anser du att värden kan tränas upp? Att man kan lära sig bli godare och hitta en allt bättre ordning i sitt liv?]

 

Min reflektion: Hm, svår fråga. Nej, jag tror inte att värdena kan tränas upp. Jag tror att alla människor har värden. Däremot tror jag att man kan träna upp sin förmåga att leva efter sina värden och efter sin moraliska uppfattning om rätt och fel. Det känns ju dock lite kluvet eftersom jag inte tycker att människor som tycker att homosexualitet eller svarta människor är fel ska gå ut och döda alla svarta/homosexuella för det. Det är ju inte säkert att vår moraliska uppfattning om rätt och fel överensstämmer med lagar/regler eller normer i det samhälle vi lever i. Det där med civil olydnad tycker jag är intressant. Att följa regler och lagar tycker jag förstås är viktigt, men jag kan å andra sidan tycka att så länge ens handlingar inte direkt skadar någon annan, så kan det vara viktigare att följa sin moral. Men det är väldigt svårt att säga generellt. Jag kan inte säga att jag tycker att det är rätt att stjäla från vissa företag även om jag inte tycker om företaget, eller tycker att företaget är ett stort äckligt multinationellt företag.

 

[14. Reflektion och värdering: Anser du att barn fattar moraliska värden? Att de förstår när något är fel?]

 

Min reflektion: Ja, jag tror att barn väldigt snabbt hinner få en moralisk uppfattning om rätt och fel, även om den kanske inte är lika utvecklad och genomtänkt som hos någon som levt längre... Värdering och moralisk uppfattning kräver mycket tid och mycket fundering för att få, har jag märkt. Det är ofta ganska lätt att tycka saker, men för att verkligen kunna säga varför man tycker något krävs tid och tankeverksamhet. När man är barn använder man nog större del av det känslomässiga tänkandet.

 

[15. Reflektion och värdering: Anser du att vi måste välja moraliskt varje dag? Att vi inte kan låta bli att göra det?]

 

Min reflektion: Ja, jag anser att vi hela tiden väljer saker, utifrån vårt förnuft och våra moraliska värderingar. Alla val vi gör blir en avvägning mellan vad man inom den psykodynamiska läran kallar ”överjag” och ”det”. ”Jaget” är den stackaren som sedan blir beslutande mellan dessa två röster inom oss. Om vi aktivt skulle välja att inte leva i samhället skulle man möjligtvis kunna ungå att inte göra några moraliska ställningstaganden, men å andra sidan är ju det ett ställningstagande i sig. På något sätt kan jag tycka att vi som blivit ”belönade” med ett liv också ska gå ut i samhället, i världen och leva det, i mån av kraft och möjlighet. Att vara passiv är lite grann att frånsäga sig sitt ansvar för det som sker i världen. Jag är övertygad om att varje människa, stor som liten, på ett eller annat sätt gör avtryck i världen och påverkar sin omvärld. Med den inställningen blir det också lätt att återknyta till mitt tidigare angivna motto.

 

[16. Reflektion och värdering: Anser du att folk har rätt till bisarra teorier om värden?]

 

Min reflektion: Jag återknyter denna reflektion till reflektionen på fråga 10. Ja, folk måste få ha ”rätt” att tycka/tro vad som helst, så länge de inte utför handlingar som kränker andra individers rättigheter (frågan är bara när kommande generationer, eller andra varelser än människors rättigheter ska börja räknas in..). Redan idag kan man ju säga att våra handlingar leder (om än indirekt) till att andra individers rättigheter kränks. Vårt västerländska samhälle leder till att miljontals människor inte har tillräckligt med mat, vatten, eller en plats att bo på. I min visionära värld lever alla på så sätt att varje individ på jorden får samma levnadsstandard. Man tar där också ansvar för de varelser som inte själva kan påverka vilka möjligheter de får (som djur, och kommande generationer). Dit är ännu en väldigt väldigt lång väg kvar att vandra.

 

[17. Reflektion och värdering: Anser du att moraliska regler alltid är begripliga? Har du exempel på regler som inte är det?]

 

Min reflektion: Nej, jag anser absolut inte att alla värden är begripliga för mig. Jag kan räkna upp hur många exempel som helst, men att anse att vissa människor har mer rätt än andra att

existera, eller att anse sig ha rätt att bestämma vilken sexuell läggning/uttryck en annan individ ”ska” ha. Eller att anse att det ena könet bör ha större frihet och fler rättigheter än det andra könet. Jag kan göra listan lång, men nöjer mig så.

 

[18. Reflektion och värdering: Anser du att biologin tvingar oss till vissa val, att vi inte alls har så stora valmöjligheter?]

 

Min reflektion: Nej, men jag anser att de individer som använder biologin som argument för vissa saker, exempelvis ”rasåtskillnad”, eller skillnader i rättigheter för de olika könen skyller ifrån sig, för att de inte har några bättre, och ”riktiga” argument.

_______________________________________________________________

TEXT 3, VETENSKAP OCH MORALISKA FAKTA:

Text 3: Vetenskap och moraliska fakta

 

[1. Reflektion och värdering: Anser du att filosofin känns som en vetenskap? Hur skiljer den sig från andra ämnen du har?]

 

Min reflektion: Nej, jag tycker att filosofi skiljer sig ganska markant från vetenskap eftersom det inte existerar några ”rätt” och ”fel”, inga givna svar. Att man inom filosofin bygger mycket på vetenskap tycker jag är något annat. Ungefär som i liknelsen med myran, spindlar och bin – alltså att filosofin är som biet, tankar byggda på insamlat material:)

 

[2. Reflektion och värdering: Anser du att verkligheten är begriplig i sig? Kan man metodiskt få kunskap om allting?]

 

Min reflektion: Nej, jag anser inte att världen är begriplig. Jag tycker mig begripa delar av den, men jag kan inte för mitt liv tro att jag greppat hela verkligheten. Därför anser jag mig inte heller sitta inne med några moraliska sanningar. För mig trovärdiga moraliska riktlinjer, visst, men eftersom jag inte tror mig veta allt om verkligheten kan jag heller inte lova någon annan att den moraliska sanning jag har ska gälla för andra. Att däremot diskutera moraliska sanningar, tror jag är väldigt utvecklande och viktigt för hela vårt samhälle. Jag kan alltid försöka övertyga andra om att min sanning är rätt, men jag kan aldrig garantera något, bara agera som min moral säger åt mig.

 

[3. Reflektion och värdering: Anser du att du behöver bevis för att tro på olika saker om verkligheten?]

 

Min reflektion: Hm, svår fråga. Vad gäller naturvetenskapliga saker i verkligheten, ja. Min moral baseras däremot inte på några direkta bevis, men på min uppfattning av omvärlden, som i och för sig grundar sig mycket på naturvetenskapliga bevis. Men jag tror inte att vi människor ska underskatta värdet i ”känslomoral”, eller ”känsloetik”. Ibland måste man få tro att någonting är moraliskt sant och riktigt, utan att för dens skull ha några egentliga bevis, eller kunna argumentera för det. Ibland tror jag att vi människor underskattar vår förmåga att känna vad som är rätt och fel, vi vill hela tiden ha bevis för allt.

 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att dina fördomar färgar alla fakta du lär känna?]

 

Min reflektion: Jag tror att vi människor har extremt svårt att vara helt objektiva, ja. Därför tror jag att olika förutfattade meningar i förväg färgar av sig på de fakta vi får. Jag tror att människan från och med födseln påverkas av en mängd olika faktorer, och att ingen människa kan vara helt blank och objektiv. När det gäller matte, vet jag däremot inte hur mycket som kan färga av sig. Där finns inte mycket utrymme åt några som helst tolkningar, så därför tror jag att matten är den mest konstanta vetenskapen vi människor använder oss av. Och, kanske just därför, också den ointressantaste. Inget som helst utrymme för egna tankar, värderingar, känslor eller åsikter. Trist, tycker jag.

 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att filosofiska funderingar över ditt liv inte löser några problem över huvud taget?]

 

Min reflektion: Så skulle man kanske kunna uttrycka det, ja. Filosofi leder mig kanske inte till några konkreta lösningar. Däremot är jag övertygad om att jag som person, och därav också samhället i stort, utvecklas enormt mycket av filosofi och filosofiska funderingar. Dessa grundar exempelvis stor del av vår moral, och den har ju utvecklats avsevärt det senaste århundradet. För att inte tala om det senaste årtusendet. Jag tror kanske inte att filosofin är lösningen på den enskilde individens problem, utövar att den berikar och utvecklar dess tankeverksamhet, men på sikt tror jag att filosofin är en absolut nödvändig ingrediens för ett utvecklande samhälle. Mer filosofi åt folket!

 

[8. Reflektion och värdering: Vilka saker filosoferar du mest över?]

 

Min reflektion: Min klart vanligaste filosofiska funderingen gäller moralen: Hur ska jag handla för att vara en ”god människa”. Det är min ständiga filosofiska följeslagare.

 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att gott, rätt och vad man bör göra är allmän kunskap? Ger diskussioner mer kunskap om detta ämne?]

 

Min reflektion: Ja, det bör (haha) i alla fall vara grundkunskap i varje samhälle. Och ja, diskutera mer! Jag tror att diskussion är grunden till all mänsklig utveckling, moralisk som vetenskaplig.

 

[10. Reflektion och värdering: Anser du att samvetet fungerar objektivt och tillförlitligt hos dig själv? Är skulden en effektiv kraft för din moral? Eller är det fel att känna skuld?]

 

Min reflektion: Ja, mitt samvete är min mest tillförlitliga upplysare. Jag måste lita på det för att ha något att hålla mig till i vardagen. Däremot är jag för all utveckling av samvetet. Vad gäller skuld är jag rätt kritisk. Jag tror inte att skulden i sig är någon konstruktiv kraft. Att känna skuld löser inga problem, såvida man inte tar tag i det man gjort fel och istället gör något åt det. Många gånger känns det som att människor på något sätt tror att det ”räcker” med att känna skuld, att det på något sätt löser några problem. Det gör det inte, om det inte, som jag sa, leder till konstruktiva handlingar. Det är lite som med medlidande. Jag hatar när folk tycker synd om mig, eftersom det på inget sätt hjälper mig med någonting. Medlidande får mig snarare att känna mig liten och ”mindre värd”. Medlidande i sig löser inga problem för någon, det gör däremot att finnas som stöd för människor som behöver det.

 

[15. Reflektion och värdering: Anser du att straff fungerar moraliskt? Eller är alla moraliska fel egentligen en sjukdom?]

 

Min reflektion: Vad gäller bestraffning är jag inte så säker på att vårt rättssystem i Sverige är det mest opitmala, eller det mest effektiva. Nej, jag är inte för hårdare straff, eller dödsstraff, absolut inte, men jag tror inte att nuvarande system är så effektivt vad gäller att få den dömde att förstå vad den åsamkat för lidande. Kanske jag tror att arbete med utsatta människor eller något liknande vore en bra metod, för att få brottslingar att tänka till. Jag vet verkligen inte, men idag faller så många av brottslingarna tillbaka i tidigare mönster direkt efter avtjänat straff, så att jag måste tro att något är fel.

 

 

Min reflektion: Jag är som sagt väldigt osäker på vad jag tycker om brott och straff. Jag vet i alla fall att jag är en motståndare till dödsstraff eftersom jag tycker att det är en helt vansinnig tanke att någon ska ha ”rätt” eller tvingas avgöra om en annan människa ska dö, pga. en handling som den utfört. Då har man (om än det är samhället och inte en enskild person) ju begått samma handling som man dömer brottslingen för?! Att däremot få en förståelse för dem man skadat med sitt brott genom exempelvis arbete med utsatta i liknande situationer tror jag i så fall mer på. Förståelse skapar respekt och respekt för den utsattes liv är, tror jag, vad som behövs för att personen ska förstå vad den gjort för fel.

 

[17. Reflektion och värdering: Anser du att det är intressant att prata om hur andra och en själv beter sig moraliskt? Ökar vår kunskap på det sättet?]

 

Min reflektion: Absolut, som jag skrev tidigare: Diskussion är grunden till utveckling! Jag tycker att dessa diskussioner är oerhört intressanta och givande, särskilt om man diskuterar med nån med vitt skild uppfattning än vad man själv har.

 

[18. Reflektion och värdering: Anser du att defekta exemplar av vår ras bör tas undan så att det blir ett friskare samhälle?]

 

Min reflektion: Usch, nej, tanken skrämmer mig oerhört. Fascism är enligt mig moraliskt förkastligt. Jag tror att det som skiljer oss människor från djur, är vår förmåga att känna rätt och fel, och att vi därför också har förmågan att leva i ett samhälle som tar hand om utsatta människor med solidaritet och värme.

 

[19. Reflektion och värdering: Anser du att David Hume har rätt i att det ingenting finns att se inom oss? Att det inte finns något moraliskt jag därinne?]

 

Min reflektion: Nej, det tycker jag inte. Jag tror att varje människa ”innehåller” ett brett spektrum av moraliska tankar och uppfattningar, och att det är dessa som vi hela tiden förhåller oss till i vardagen.

 

[20 Reflektion och värdering: Anser du att ditt samvete kan dödas eller dövas? Hur gör du?]

 

Min reflektion: Självklart kan även mitt samvete dövas. Det gör det i princip dagligdags när jag utför handlingar som jag inser kommer att indirekt minska andra individers levnadsutrymme, och dessa handlingar gör jag hela tiden, bara av att leva. Det är väldigt svårt att fungera i vårt samhälle idag utan att på något sätt, om än på lång sikt påverka andras liv. När vi åker bil, när vi äter kött (som jag i och för sig inte gör), när vi handlar mat, handlar kläder.. Ja, nästan allt vi gör påverkar i någon mån utsatta individer, om det så är djur eller människor, kommande eller nu levande. När detta slår mig med kraft ibland brukar jag försöka ”döva” mitt samvete genom att tänka att min energi gör bättre nytta om den läggs på andra saker än att promenera varje gång jag ska någonstans, eller att klä mig i handsydda, handvävda naturkläder. Men i själva verket fördömer jag hela vårt västerländska samhälles uppbyggnad som ständigt utnyttjar andra varelser i förmån för oss själva.

 

[21. Reflektion och värdering: Anser du att moraliska bedömningar är viktiga i ditt liv? I samhällets liv?]

 

Min reflektion: Ett samhälle där alla levde helt och fullt ut ett liv utifrån sina moraliska värderingar skulle vara önskvärt, anser jag, men tyvärr inte genomförbart, eftersom vi har en sådan enorm flora av värderingar i världen, där många går helt emot varandra. Om samhället ändå skulle vara uppbyggt på detta sätt skulle det troligtvis bli ett fascistiskt samhälle där den starke får sin vilja igenom. I en värld där alla levde efter min moral (vilket jag såklart skulle vilja se;) skulle samhället se helt annorlunda ut eftersom dagens samhälle bygger på en mängd funktioner som egentligen strider mot min moral. Ett drömvärld skulle enligt mig bygga på, och styras av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det är lång väg kvar innan vi står där.

 

Men som svar på den ursprungliga frågan: Ja, moraliska bedömningar anser jag vara viktiga för individens och samhällets liv.

 

[22. Reflektion och värdering: Anser du att språk är maktmedel först och främst? Att informationen kommer i andra hand?]

 

Min reflektion: Jag tror inte att språkens ursprungliga funktion var att vara ett maktmedel, men idag används språk många gånger, tyvärr, som det.

 

[24. Reflektion och värdering: Anser du att historia är ett viktigt ämne? Eller är historia bara "vinnarnas berättelse"?]

 

Min reflektion: Jag tycker att historia är ett väldigt relevant ämne, och jag tror att det är oerhört viktigt att kämpa för att det inte blir en ”vinnarnas berättelse”. Tyvärr är det nog många gånger det idag, men exempel som  berättelsen om förintelsen är ju ett ganska tydligt exempel på när historien inte är det. Det är dock i efterhand svårt att veta ur vems perspektiv  det som berättas är ur.

 

[25. Reflektion och värdering: Anser du att antika författare kan ha något att lära dig? Att t. ex. Bibeln har hållbara synpunkter på hur vi ska leva?]

 

Min reflektion: Jag tror absolut att antika berättelser kan ha saker att lära oss. Jag tror på evig kunskap, kunskap som aldrig dör, och som människan kommer att ha glädje av i alla tider. Däremot tycker jag att man måste få utveckla sin syn på saker och ting, även om en bok som till exempel bibeln ”säger åt oss” att homosexualitet är synd, eller att kvinnans roll bör vara undergivelse, eller whatever. Jag tror inte att bokstavstolkning av religiösa texter är bra för samhället.

 

[26. Reflektion och värdering: Anser du att vi har en del att lära av dessa samhällen och dess moral? Eller har vi bättre moral i Sverige av idag?]

 

Min reflektion: Jag tror som sagt på utveckling av moralen, och att stramt fasthållande av traditioner för traditionernas skull inte i sig är något positivt för samhället. Sedan tror jag att det finns fler sätt att mäta hur ”lyckade” samhällen varit förutom att mäta deras överlevnadsålder. Hur lyckliga upplever sig människorna vara? Hur friska? Hur stor skillnad är det på människor och människor i samhället? Hur tar man omhand om de ”svagare”?...

 

Jag tycker att det finns en enorm moralisk utvecklingspotential i dagens Sverige, men eftersom jag inte vet speciellt mycket om de samhällen som nämndes i texten kan jag inte avgöra om jag anser dessa vara moraliska föredömen eller ej. Jag vet att jag inte tycker att samhällen som präglas av alltför stor dominans och alltför stort styrande av en religion är något positivt. Jag tror på mångfald och frihet!

 

[27.  Reflektion och värdering: Anser du att familjen är den viktigaste formen för mänskligt liv? Finns det "dåliga familjer"? Kan vi forska vetenskapligt kring goda och dåliga familjer?]

 

Min reflektion: Jag är kritiker till att någon, individ eller samhälle, ska bestämma vilken levnadsform som är den optimala. Jag är för valfrihet eftersom jag tror att den som bäst avgör vad som är bäst för den enskilde individen är individen själv. ”Dåliga” och ”bra” familjer kopplar jag starkt samman med homofobiker som vill hålla fast vid en kärnfamiljen eftersom de är rädda för att låta folk själva ansvara för hur de vill leva sina liv. Jag själv älskar att bo i en familj, men vet inte hur jag kommer att vilja leva senare i mitt liv, om jag vill leva med någon, partner, vänner, om jag vill ha barn, om jag vill leva med en man, en kvinna. Det får framtiden avgöra. Och förhoppningsvis jag själv.

 

[29. Reflektion och värdering: Anser du att moraliska värden inte finns på riktigt?]

 

Min reflektion: Jag har tidigare konstaterat att jag tror att värden finns för den som värdesätter något, och inte är något universellt eller något som varar för evigt. Så jag svarar väl samma sak här.

 

[30. Reflektion och värdering: Anser du att verkligheten är subjektiv?]

 

Min reflektion: Verkligheten... är nog i allra högsta grad subjektiv. Eller, rättare sagt: jag är övertygad om att det finns en SANN och ÄKTA verklighet, men jag tror aldrig att vi människor någonsin kommer att lyckas överblicka den i all sin komplexitet. Den är för enorm. Så, vår uppfattning om verkligheten är nog subjektiv, ja.

 

 

Självbiografi

Tjo! Jag är Linn Olauson (brukar jag i alla fall inbilla mig?) och jag går nu andra året på det estetiska programmet i Härnösand, med sånginriktning. Första året på estet var för mig ett stort steg från högstadiet, aldrig hade skolan varit så rolig förut! Jag fick hålla på med någonting som var roligt i skolan, musik och sång! Jätteroligt! Nu, ett och ett halvt år senare är jag aningen mer skoltrött och allmänt småless på många av ämnena i skolan. De ämnen jag fortfarande tycker är intressanta och inspirerande är svenska, de olika sångämnena och nu i höstas, psykologi. Helt enkelt för att jag känt att de kurserna ger/gav mig något och för att de känns användbara för mig i framtiden. Det tror jag att också den här filosofikursen kommer att göra. Jag har i år dessutom börjat prioritera andra saker än bara bra betyg också (något jag fått kämpa en hel del med att tillåta mig själv att göra).

Det som jag lagt min energi och tid på i år (och troligtvis också kommande år) är Grön Ungdom, som är Miljöpartiets ungdomsförbund. Jag har blivit väldigt engagerad i de frågor som Grön Ungdom arbetar med och det har blivit olika typer av arbete i förbundet som upptar mest tid i mitt liv. Jag sitter med i förbundet styrelse och det kräver en hel del arbete utöver de möten i Stockholm som jag åker på ungefär en gång i veckan. Jag har valt individuellt val i år efter de kurser som jag känt skulle ge mig något och kännas motiverande att gå till. Filosofi känns relevant eftersom det tar upp de viktigaste frågorna man bör ställa sig om universum, livet och de varelser som befolkar vår planet. Jag känner mig väldigt intresserad av att diskutera (både med mig själv och med andra) för att komma fram till någonting, eller kanske ingenting. Men åtminstone för att få en överblick över vad tidigare filosofer tänkt och sagt. Jag tror att de filosofiska/samhälleliga frågor inom filosofin som kommer att intressera mig mest är frågor om det mänskliga värdet, och värdet/nödvändigheten av att ha något man tror på.

Du frågade vem jag är: svaret är till mångt och mycket att jag faktiskt inte vet själv. Mitt liv är ett ständigt sökande efter att vara den person som mitt "moraliska jag" säger åt mig att vara. Jag är inte alltid den personen, långt ifrån. Ofta handlar jag emot mitt samvete och mina värderingar. Exempelvis önskar jag att jag var helt oberoende av olja, var vegan, alltid betedde mig så som jag vill att andra ska bete sig mot mig, och levde på så sätt att alla människor (och även andra varelser) på hela jorden fick samma utrymme att leva. Mitt liv är en kamp för att i den utsträckning jag orkar med vara den personen. Men människan är egoistisk ( och jag är cyniker). Tyvärr. I min strävan att vara en så "god" människa som möjligt, dyker många frågor upp. Vad är rätt, och vad är fel? Finns det någon "sann" och riktig moral? Därför har jag valt denna kurs, för att få möjlighet att lära känna mig själv och mina tankar bättre, och för att få inspireras av tidigare och nutida tänkare.

Just nu är mina planer för framtiden att först och främst gå ut gymnasiet med livet i behåll, och förhoppningsvis lite mer kunskap än jag hade när jag började. Förut ville jag bli psykolog, men jag har insett att mina betyg inte kommer att räcka till. Nu har jag sedan ett tag tillbaka funderat på att efter gymnasiet först läsa någon intressant kurs på folkis, typ något i stil med globalt utvecklingsarbete, eller liknande. Sedan tror jag att jag kommer att söka vidare till lärarhögskolan och bli gymnasielärare i samhällskunskap/psykologi/filosofi. Men det är ett tag kvar, och planerna kan ju förändras:)